”Den läsare som tillägnar sig ”Irenes tillstånd och andra formler” långsamt och med ögonen på skaft varde rikligt belönad, och än mer om hen då har en dragning till sådant som paradoxer, revor i rumstiden, synkronicitet, kvantmekanik och borgeska (eller lars gustafssonska!) spegeleffekter. Om inte, så går det i alla händelser fint att bara luta sig tillbaka och sippa på den generöst tilltagna rekvisita som tillhandahålls därinne mellan pärmarna: ’Jag såg framför mig / den rosafärgade drinken / stå orörd på bardisken / som en deprimerad, / kanske till och med självmordsbenägen / flamingo i ett mahognyfärgat vattenbryn.’
Läs hela recensionen i Sydsvenskan.

Lämna ett svar